Är vi vad vi äter?

DDT i gurkor. Persikor som genomgått ett bad av kaustiksoda för att skalet ska frätas bort. Metallbitar i barnmaten. Helt plötsligt känns ompaketerad köttfärs som en mild västanvind.

Då, när larmrapporten kom, målades detta upp som det värsta bedrägeriet i svensk mathistoria. Det kan konstateras att vi har blivit luttrade under de månader som gått sedan dess. Frågan nu är inte om det kommer ännu värre rapporter utan om vad det är och i vilken burk eller förpackning som giftet finns.

Det är med andra ord inte lätt att välja råvaror och äta mat i dag. Inte heller är det lätt att sova gott när man inte vet om dunet i den sköna kudden kommer från gäss som blivit levande flådda.

Ibland säger man att okunskap är en gåva. Men med ett växande engagemang från individer och möjligheten att dokumentera och snabbt sprida nyheter, ja då är det svårt att blunda - som när skolmat plockas upp från golvet för att sedan serveras den kommande generationen. Fast ibland är blunda det enda vi kan göra. För vi vet inte vad vi själva kan göra åt problemen.

Det gör inte saken lättare att den lokala mathandlaren fyller butiken med skrattande Stig eller fantastiskt snygga foton på kravmärkt torsk för att skapa en bild av att de bryr sig om vad som ligger i hyllorna. För problemet är att även om individerna som styr butikerna vill väl, är de styrda av centrallager och en ständig hetsjakt om att vara med och tävla om att hamna på listan av att vara den billigaste matkassen.

Det är egentligen bara precis i slutet av besöket i affären som de enda ärliga tillverkarna finns. Gömda bakom glas i speciella skåp ligger förpackningarna med en varningstext som upptar en tredjedel av sidan som påminner om innehållets skadeverkningar och bieffekter.

Ärlighet varar längst sägs det. Och det egendomliga att cigarettillverkare är de enda ärliga tillverkarna i en livsmedelsbutik idag, om än på grund av tvång.

Vad betyder då denna paradoxala sanning för konsumenter, handlare, producenter samt konsumenter och myndigheter?

Larmhysterin har redan skapat en stor grupp av individer som blivit blasé istället för att försöka agera. Har den gått för långt?

Butikerna har makt. Idag nekas flera varumärken att saluföras i landets största butikskedja. Men det handlar om pris – inte säkerhet.

Regler, tvång och övervaktning fungerar ibland men frågan är om det är den vägen vi ska gå för att skapa en sund marknad för livsmedel. Ska även skinkan, laxen och grönsakerna förses med varningstexter om de dolda gifterna precis som tobaken?

Frågan för livsmedelsmarknadens aktörer är alltså vad som ska till för att vi ska få veta sanningen om det vi stoppar i oss. Både människors och företags överlevnad står på spel.

Kanske kommer vi i framtiden att se civilrättsliga mål mot livsmedelsproducenter precis som tobaksindustrin fått stå till svars för sina produkter.

/Elisabeth von Sydow

Publicerad 2009-03-02